Min väg till frälsning
Min frälsningsberättelse är mina tankar, mina känslor, mina reflektioner och mina tolkningar av mitt liv. Jag hoppas att ingen i min familj, vänner och bekanta ska känna sig träffade eller utsatta, det är och har aldrig varit min mening. Utan jag vill berätta om mig, mitt liv och vilken tröst det finns i att finna Gud.
Genom Guds kärlek och omsorg så har jag fått ordning på det som varit jobbigt i mitt liv, kunnat förlåta och gå vidare. Jag hoppas också att om jag sårat någon under mitt liv, så hoppas jag också att de kan förlåta mig.
—
När jag växte upp så hade jag ett kärleksfullt förhållande till Gud, fram tills dess jag slutade gymnasiet. Mitt första jobb efter skolan fick jag i Gävle, det var väldigt spännande att börja jobba, flytta hemifrån och försöka klara sig själv.
När jag flyttade till Gävle så var jag ganska vilsen i mig själv – och jag blev ännu mera vilsen efter flytten, fick nya vänner och hamnade snabbt i partysvängen.
Anledningen till att jag kände mig vilsen var att jag kände att jag inte hade någon riktig identitet, grubblade mycket över existentiella frågor, och försökte hitta mig själv i min inre röra.
Efter 3 1/5 år i Gävle så kom jag till insikt att om jag inte gör någonting åt min situation nu, så kommer jag att inom en snar framtid att bli alkoholist.
Så jag sökte jobb i Jämtland, fick det och flyttade till ett nytt liv. (Vilket inte var alldeles enkelt i början.) Började också för första gången att gå i samtalsterapi, för att reda upp mitt liv.
Efter ett år i Jämtland så träffade jag min man, och han har varit en klippa för mig att luta mig emot sedan dess.
Över tid så blev allt bättre, vi fick barn flyttade ut på landet, skaffade höns, katt, hund och eget företag.
Med åren så kom jag att må bättre och bättre, och kände att jag började hitta någonting som kunde vara jag. Men hur mycket jag än lärde känna mig själv, hur mycket terapi jag än fick, så kände jag en ständig saknad efter något.
När vi var på semester sommaren -06 hos mina svärföräldrar i Skåne, så kände hela familjen att vi hade haft en underbar tid tillsammans och ingen ville åka hem. Så jag och min man frågade barnen om de ville flytta till Skåne; svaret blev ett rungande JA!
Sagt och gjort, vi åkte hem och började planera våran flytt till sommaren därpå. Ett par månader senare så mötte jag en ny vän, som kom att vända upp och ner på mitt liv.
Första gången vi sågs, så tittade hon på mig och sa; Hur mår du egentligen? Känner du si och så. Jag bara stod där som ett fån, hon visste ingenting om mig, men hon visste exakt hur jag kände mig och vilka problem jag hade. Sedan fortsatte hon;
Var har du Gud i ditt liv. Släpp in honom i ditt liv igen.
Då var det någonting som brast i mig och jag började gråta, när jag hämtat mig från första chocken, så började hennes ord sjunka in i mig;
Släpp in Gud i ditt liv igen.
Efter detta möte så insåg jag att jag hade tappat kontakten och fjärmat mig från Guds kärlek. Även om jag burit mitt kors, läst min bibel och gått i kyrkan (ibland.)
Natten efter detta möte så sov jag gott hela natten, vilket var den första på många år som jag inte plågats av mardrömmar.
Flytten var planerad till sommaren-07 efter skolavslutningen. Redan i mars så fick jag ett spännande jobb i Ängelholm, så familjen beslutade att jag skulle ta chansen och flytta före.
Detta att lämna familjen och flytta själv och bo ensam har varit bland det jobbigaste jag gjort. Fast det var en intressant och lärorik tid.
Innan jag flyttade ner till Ängelholm så surfade jag runt lite och läste om de olika församlingarna i Ängelholm som fanns på Internet. Blev nyfiken på Pingstförsamlingen, tog kontakt med deras Pastor och vi träffades först över en kopp te innan jag vågade mig på att besöka deras Gudstjänst.
Fick förmånen att komma med i en trevlig liten hemgrupp, som har varit ett enormt stöd för mig i min andliga utveckling. En eftermiddag på ett hemgrupps möte, så kände jag att det fanns så mycket kärlek att jag inte kunde hantera så mycket kärlek. Någonting brast inom mig, jag sjönk in i ett kompakt mörker och mötte en liten (omkring tre år) flicka som var vettskrämd och ropade på mamma.
Tårarna flödade, gruppen omfamnade mig och bad över att smärtan skulle släppa och att Jesus skulle läka mina sår.
Ett par kvällar senare när jag ligger och läser i sängen, så finner Gud mig.
Han visade mig vad det innebär att vara medlem i Guds familj, den natten kunde jag inte sova utan var uppe och bad och pratade med Gud hela natten.
På morgonen när jag stod i duschen så kände jag plötsligt att jag hade inte ont i ryggen längre (har plågats länge av värk under det högra skulderbladet) och att jag fått ett inre lugn som jag aldrig känt tidigare.
Gud välsigna er alla!
Anna-Carin
